8. Formbar, foglig & feminin

I kyrkan, i relationer och inte minst i kollektivtrafiken tvingas kvinnan till att förhålla sig till mannens platsanspråk till såväl ande, själ som kropp. Mannen är som ett cementblock, oföränderlig i all sin härlighet, medan kvinnan är lerklumpen som förtjänar sin plats som kvinna genom att i allt vara formbar och foglig. Kvinnan som tar plats på bussen, som höjer sin röst och inte är villig att rucka på sina åsikter anses lite besvärlig och framförallt ofeminin. När ska vi sluta förvänta oss att kvinnor ska anpassa personlighet, kall och åsikter efter männen runt sig? Och när ska män våga låta sig formas?