Arkitekten Renzo Piano – den siste renässansbyggaren

Renzo Piano är en av världens mest framgångsrika arkitekter: Centre Pompidou i Paris, den högsta skyskrapan i London, nya Whitney museet i New York, flygplatsen i Kansai och nya hus är på gång. En arkitekt kan inte befinna sig någon annanstans än här och nu, har denna berättelses huvudperson sagt. Och hans egen arkitektur ses som svaret på en ekvation med tid och tyngdkraft som komponenter. Så vem är han? Renzo Piano är renässansarkitekt, låt vara född 1937 oblyg skönhetsdyrkare, uppfinnare, praktiker, skicklig organisatör, osannolikt produktiv. När Royal Academy i London ägnade honom en utställning 2018 hade han byggt en slags ö på golvet, fylld med över 100 olika byggnader Renzo Piano ritat. Den förde tankarna till Prosperos ö i Shakespeares Stormen, Trollkarlens förverkligade lekplats Helst ritar han hus som innehåller konst. Han är en museiälskare. Projekten kan vara småskaliga. Menil Collection, en privat konstsamling i Houston är så angenämt nedtonad i stilen att man inte ens tänker på arkitekturen, bara på det som visas där. Det finns ingen Renzo Piano-stil, till skillnad från till exempel Le Corbusier odlar han inte en speciell estetik, föredrar inte vissa tekniska lösningar även om han ägnar mycket tid åt att utveckla konstruktioner. Det avgörande är platsen. Hur ser tomten ut? Vilket klimat råder? Vilka traditioner finns. Han har ritat ett museum med sju byggnader i Nya Kaledonien i trä som elegant knyter an till lokala traditioner och så hus som inte liknar maskiner. Och varit storvulen i Rotterdam  Amsterdam med ett hus som liknar en halvt sjunken gigantisk oljetanker. Men sådana idéer har ju också andra arkitekter. Så vad skiljer ut Renzo Piano? Hur ser han sitt yrke? Ett reportage av Mikael Timm.