Att skriva för att överleva – hemma hos Märta Tikkanen

I somras kom Märta Tikkanens brevbiografi "Måste försöka skri-", hennes brev till kollegerna Birgitta Stenberg och Åsa Moberg. Om det som var för värdefullt för att talas bort. Måste försöka skri-va? Eller skri-ka? Ända sen sjuttiotalet har Märta Tikkanen sagt sig vilja skriva en hatbok. Och i brevväxlingen kommer många ilskor fram. Det njugga mottagandet av hennes böcker i Finland, att alltid vara den balanserande som fått skriva i smyg om nätterna. Nordisk kvinnohistoria säger hon själv. De var alla medvetna om brevväxlingens betydelse, och ibland mitt i ett telefonsamtal la de på luren  och övergick till att skriva istället, "det var för viktigt för att smulas med vinden". Nu är Märta Tikkanen 84 år och kan sen länge skriva när hon vill. Katarina Wikars åkte till Helsingfors och träffade Märta i soffan där hon skrev "Århundradets kärlekssaga". Det blev ett samtal om vännerna på andra sidan viken och skapandet som överlevnad. Om att plocka åt tystnaden. Rivalitet och andras priser. Saknad och glömska. Och hur det känns att ha en egen fan-club sent i livet. Katarina [email protected]