De gömda böckerna i Ramsberg – ett reportage om när biblioteksdöden kom till byn

Sedan 1995 har 400 svenska folkbibliotek lagts ned. Och i den lilla byn Ramsberg gömde invånarna böckerna i protest när biblioteket stängde. Mattias Berg åkte dit för att se vart de tagit vägen.

Missa inte! Efter reportaget, samtal i studion med Erik Fichtelius som leder arbetet med att ta fram en nationell biblioteksstrategi.Man kallar det Biblioteksdöden. En giftig soppa av rationalisering, samhällsutveckling och en förändrad syn på det offentliga uppdraget. Jag reser förbi vitsippor och björkar stinna med pollen, kalhyggen och bördiga fält i den svidande vackra svenska våren för att se den på nära håll.Och det är ju en historia om så mycket mer än bibliotek. Egentligen om hela Sverige. Eller kanske ännu mer.- I den vita byggnaden var det Konsumbutik när jag var barn. I den andra vita byggnaden var det skomakare och manufakturaffär. Och så hade vi kiosken förstås, säger Britt-Marie Olsson.- På 50-talet fanns det två banker, polis, flera affärer, läkarmottagning, BB, helt otroligt. Allt det är borta nu. Men det är ju samma världen över. Inte bara i Sverige och inte bara i Ramsberg, säger Shelagh Green.De är båda Ramsbergsbor och berättar om ett förr i tiden, fortfarande vid mitten av 1900-talet. För att komma till det nedlagda biblioteket i Prästgården går vi på prydliga grusgångar förbi den gigantiska kyrkan från 1791: ett exempel på hur brukspatronerna då tävlade om att framställa sina egna centralorter som mest praktfulla i bygden. Liksom en minnessten över Lasse-Maja, tjuven i kvinnokläder, som föddes här i trakten.Sedan öppnar vi dörren till det sedan drygt åtta månader tomma biblioteket.- Ramsbergs bibliotek, trevligt att den skylten får stå kvar, säger Britt-Marie Olsson.- Det står också kvar på kommunens hemsida att det finns bibliotek i Ramsberg och allt det där. Så här hade vi tidningsläsning och här satt bibliotekarien med sin dator. Och så hade vi bokhyllor mot den här väggen och den där väggen, säger Shelagh Green.Hon viftar upp mot de tomma bokhyllorna. Och Britt-Marie Olsson beskriver hur det gick till när de tömdes i augusti 2015:- Vi fick ju reda på att biblioteket skulle läggas ned och det var snabba beslut. Böckerna skulle försvinna. Antingen delas ut till folket eller så skulle de brännas eller förstöras. Och vi var ett gäng här som sade att det här kan vi ju bara inte tillåta - så vi tog saken i egna händer och tog helt enkelt hand om böckerna. Snabbt som ögat paketerade vi dem och tog böckerna till ett säkert ställe. Där kommer de att förvaras tills vi får återöppna vårt bibliotek. För det är vår förhoppning och det kämpar vi för, säger hon.Var ni aldrig rädda för en rättslig process och att ni skulle bli åtalade för till exempel egenmäktigt förfarande?- Nej, det var vi inte. Eftersom folket fick ta böckerna och vi är ju folket. Vi skulle få ta hand om böckerna och då tog vi allihop. Så det var ingen som tänkte så långt. Och vi tyckte inte att vi gjorde fel heller. Annars hade ju böckerna åkt till en soptipp eller en brännstation eller någonting, säger Britt-Marie Olsson.Hon bläddrar i den dignande pärmen med hela dokumentationen över vad de själva kallar för Biblioteksupproret i Ramsberg.- Ja, här har vi samlat alla urklipp, allt som har varit i fullmäktige, alla brev vi skrivit, alla besökt vi haft av medier öppna brev, tackkort från någon långvägaDet är snart dags att skaffa en ny pärm.- Ja, precis. Den är ganska full, säger Britt-Marie Olsson.Sedan går vi ut från det tömda biblioteket i Prästgården, in i den där märkligt storslagna kyrkan som Shelagh Greene visar mig runt i:- Om du tittar upp så ser du valvet, som påstås vara det största i Norden, jag vet inte om det stämmer. Och så orgeln.Otroligt pampigEfter det är det dags för Britt-Marie Olsson att stå för vad hon lovade i telefon. Att jag skulle få se deras hemliga bokgömma, under förutsättning att jag inte avslöjar var den ligger. Så där står vi nu, hon och jag.- Här har vi alltså gömt över 4 000 böcker i säkert förvar...