Eva Bergman: "Teater är livsnödvändigt"

Jag är ingen avantgarde-regissör, jag har hållit mig i underhållningsbranschen, säger Eva Bergman. Sedan hon lämnade Backateatern 2001 arbetar hon med olika projekt och uppsättningar. Om Eva Bergmans yrkesval beror på gener eller uppväxt kan man inte veta, men båda hennes föräldrar var regissörer: Ellen och Ingmar Bergman När pappa förstod att han inte behövde skämmas över att jag ägnade mig åt samma yrke som han, så piggade han på sig och vi upprättade en rolig, yrkesmässig kontakt, säger hon. Eva Bergman startade barn- och ungdomsteaterverksamheten på Göteborgs Stadsteater, det som kom att bli Backateatern i slutet av 70-talet. Hon hade drygt 20 mycket framgångsrika år som konstnärlig ledare innan hon lämnade Backa för att jobba med andra projekt och uppsättningar. Bl a har hon svarat för flera succéer på Göteborgs Stadsteater de senaste åren, som Pygmalion och Påklädaren (båda med Tomas von Brömssen) och Driving Miles (med Sven Wollter).  Här berättar hon om musikens betydelse i hennes liv, om uppväxten med tre syskon och ensamstående yrkesarbetande mor, om 70-talets framtidstro som avspeglade sig i teaterarbetet och om livet med Henning Mankell. Mankell var inte bara författare utan även dramatiker och regissör. Vi liknade varandra, vi förstod precis vad den andre höll på med, vi hade samma formspråk och samma behov att göra underhållande teater med någon sorts mening. Teater liksom annan kultur handlar om att få syn på den andre; att inse att människor hänger ihop och är beroende av varandra, säger Eva Bergman, och menar att det är den insikten som har drivit henne genom åren. Mia Gerdin [email protected]