Grönland: Från tupilaker till civilisationskritik inom konsten

Hur ser konstscenen ut på Grönland? Mia Gerdin och Ulla Strängberg tittar på slädfärder i månljus men också rapmusikinspirerad datorgrafik som ett slags samtidskommentarer. Tidigare reportage från Grönland i P1 Kultur under artikelnI staden Ilulissat, norr om polcirkeln, finns ett konstmuseum dedicerat till Grönlands store landskapsmålare, Emanuel A Petersen. Det är bilder av vardagslivet på Grönland för hundra år sedan is, fjordar och människor klädda i päls.Men på samma konstmuseum finns stora, collageliknande verk av Ivinguaq Stork Hoegh, som blandar datorgrafik med foto, inspirerad av både graffiti och hiphop. Det pågår ett generationsskifte i Grönland där unga konstnärer som Miki Jacobsen utgår från de gamla klichébilderna av Grönland och skapar något nytt.I huvudstaden Nuuk finns ett relativt nytt konsmuseum med sin första konstutbildade chef, Nivi Christensen. Problemet där är att museet inte är statligt och inte kan köpa in och samla samtidskonst i den utsträckning man skulle vilja. Det är ett jätteproblem, säger Nivi Christensen, som ändå försöker spegla den nutida konstscenen så gott det går i det ljusa, luftiga museet. Under sommaren och hösten visas en stor retrospektiv med verk av Anne-Birthe Hove, en av Grönlands största konstnärer, som borde vara betydligt mer känd utanför landets gränser, anser Nivi Christensen. Grönland är en del av världen, det är länge sedan vi var en isolerad ö, säger hon och vill samtidigt avexotisera bilden av Grönland med konstnärer som täljer valben och snidar tupilaker. En tupilak härstammar från inuiternas ursprungliga tro på naturens andar, den lilla figuren har magiska krafter som kan skada ens fiende. Att skära i ben handlar mer om dekoration och kom sig av att man trodde att sälen eller valen tyckte mer om att bli fångad om man gjorde vapnet vackert.Nivi Christensen vill öppna upp museet för nya, mindre konstvana personer och tycker att Grönland har en fördel: Vi grönländare har aldrig lärt oss hur man uppför sig, så som ovan konsthallsbesökare är man inte så ängslig och respektfull som i övriga Europa. Hit kommer man och vågar säga: "Jag fattar noll!"Ulla Strängberg [email protected] Gerdin [email protected]