Hur ska vi bo? Del 1: Jan Jörnmark benar ut bostadskrisen

I dag drar P1 Kulturs nya serie om boendet igång: Hur ska vi bo? Det behövs 700 000 lägenheter i Sverige de närmaste tio åren. Går det att bygga bort bostadsbristen? Katarina Wikars träffade ekonomihistorikern Jan Jörnmark för att reda ut några av begreppen. Kan man tala om en bostadsbrist?Nej det kan man inte, större delen av Sveriges befolkning har sen länge löst sina bostadsproblem genom att köpa villor eller bostadsrätter. Det handlar om nyanlända på bostadsmarknaden i vid mening, unga människor, flyktingar, invandrare, men de allra flesta har idag till motsats till på 1970-talet löst sin bostadsfråga.   Men nu pratar man ju om bostadsbristen som om den vore en?Ja, det gör det hela lite olyckligt, olika personer och forskare har olika lösningar för det är flera olika problem. Det finns en tydlig tendens att förenkla.Vad är det som efterfrågas och vad är det som fattas?En sak som efterfrågas, och problemet med den produkten är att den aldrig kan byggas, är billiga hyresrätter som ligger på samma nivå som de begagnade hyresrätterna från 70-talet. I den nivån kan du aldrig bygga igen om du inte genomför någon sorts reformer, social housing, affordable housing, men där finns det stora politiska låsningar i Sverige.  Jag har väldigt svårt att se en stabil lösning. Det är bara att titta på de bostadspolitiska samtalen som havererade och ledde till väldigt lite. Sen bjöd Peter Eriksson in till nya bostadspolitiska förhandlingar som direkt resulterade i att de borgerliga partierna inte ville vara med.Nu säger man att det byggs som aldrig förr i Stockholm men då är det ju fel saker som byggs, för dyra lägenheter.Nyligen skrevs det om hyreslägenheter i Råcksta som låg i en nivå nära det dubbla jämfört med det gamla bruksvärdesbeståndet. För att bli av med de lägenheterna fick man gå förbi hela bostadskön. Det säger något om hur det ser ut i verkligheten. Jag har kamrater i Stockholm som har gjort fantastiska bostadskarriärer i bostadsrätter sen tidigt 00-tal, och som ändå självfallet står kvar i bostadskön utifall att man om 20 år skulle komma fram till en väldigt billig hyresrätt någonstans. De skrattar åt tanken att de skulle lämna bostadskön. Det är som i gamla Östeuropa, där fanns det ett begrepp som kallades för Kanske-kö. Man såg en kö någonstans och så ställde man sig i den för det kanske var någonting spännande som såldes längst fram, som marmelad.Men hur skulle en bostadskö fungera om den skulle fungera? Nu står det 500 000 i den, och de som står först har stått sen 1987 och är gamla och bor redan någonstans.Det är lika bra att det ser ut som det gör. Alternativen att förändra det där skulle vara värre. Vi har den situation vi har, och det bästa är om vi har någon sorts realistisk syn på vilka som behöver bostäder och vilka prislägen som är möjliga.Hur ska politiken och marknaden tillsammans kunna lösa bristen?Det är mer än jag förstår. Marknaden har förändrats kraftigt de sista 2-3 åren. Först gick Riksbanken in och begränsade marknadens funktionssätt genom att gå in i belåning och möjlig belåning, och nu gick Finansinspektionen in med kraftfulla amorteringskrav. Det gör att marknaden framöver kommer att fungera på ett annat sätt än tidigare. Man har egentligen återinfört den gamla kapitalmarknadsregleringen, och det kommer med all sannolikhet att innebära att de som tidigare efterfrågade 80 kvm kommer nu att efterfråga 55 eller 60 kvm. Du kommer att få ett tryck på mindre lägenheter. Det är bara att vänta ett år och se vad som händer. Det byggs få stora lägenheter nu, någon sa att det byggs nästan inget större än treor.Det kommer nog att gå mot tvåor, det är logiskt med de krav vi har idag. Jag kan räkna på mitt boende som jag köpte 2000, i dagens prisläge hade jag aldrig haft råd. Och även då, med de amorteringskrav som hade hängt över mig tills 2005, hade vi fått äta blodpudding i tre år.Om man inte kan bygga 700 000 lägenheter som ändå är för dyra, kan man tänka sig att dela på den yta som finns, och...