I skuggan av "De fyra årstiderna"

Finns det en jätteproppen Orvar i musiken? Alltså, vilken roll spelar den gamla klassiska musikens position för den nyskrivna konstmusiken? Står Vivaldi rent av i vägen för nya stora kompositörer? När man tittar på konserthusens program blir det ofta ganska tydligt att den gamla musiken dominerar. Klassiska stycken, inte sällan med 300 år på nacken, verkar ofta vara den musik som institutioner väljer att lyfta fram.  Ett ikoniskt verk, komponerat i början av 1700-talet, som fortfarande spelas och som fortfarande är så populärt att det närmast blivit en del av det allmänna medvetandet är Antonio Vivaldis De fyra årstiderna. Men vad betyder det för den nya konstmusiken att överskuggas av och ständigt behöva förhålla sig till det gamla? Titlar som Fem årstider, The Four Seasons Re-composed och There Are No More Four Seasons av samtida kompositörer vittnar om att det finns någonting som behöver komma upp till ytan. Reporter Helena Lopac har försökt ta reda på vad det är som skaver.