Lennart Sjögren diktar om det gränslösa och att få finnas lite till

Lennart Sjögren har skrivit dikter i över 60 år och är en av våra mest betydande poeter. Nyligen kom han ut med en ny diktsamling "I grenverket". Ett porträtt av Helene Alm. Poeten Lennart Sjögren bor på norra Öland vid Kalmarsund och i sin diktning blir människan ett av alla djur som är i ständig rörelse och förändring i den likaledes föränderliga och ofta våldsamma naturen. – Jag har väl en sådan tro att livet på något sätt är gränslöst, jag förstår inget av när det började och jag förstår heller inte hur det ska sluta, det totala livet, menar jag, säger Lennart Sjögren. Om den nya diktsamlingen "I grenverket" säger han så här: – Vi är inne i denna krona som är den stora världskronan och där är vi infångade i ett virrvarr av grenar, grenar som kan ge oerhört stor glädje, grenar som kan ge panik, grenar som ger sorg, förtvivlan. Man kretsar runt där som en form av fånge, för vi kommer inte ur grenverket, men det är där vi får leva våra liv. Jag har då levt ett så pass lyckosamt liv så jag har haft möjlighet att beskriva det, det är många som inte har den möjligheten. Det är en kort dikt alldeles precis i början, som verkar vara nån sorts motto för boken? – Ja, det är ett motto, säger Lennart Sjögren och fortsätter: "Undvik inte extasen, nu när torkan alltmer breder ut sig, över de inre fälten." – Det uttrycker nog en önskan att finnas kvar ännu en stund i livet, med livets olika sidor. Helene Alm, [email protected]