Postkodlotteriet som kultursponsor och samhällsfenomen: en svensk historia

Lite i skymundan är Postkodlotteriet en av landets största privata bidragsgivare till kultur. Mattias Berg berättar hur folkrörelserna växte ihop med kommersiell tv och drömmen om att bli miljonär. Historien skulle kunna börja i 1900-talets första decennium, då den nya byggnaden för nationalscenen Dramaten byggdes vid Nybroplan i Stockholm och teaterlotterierna drog in mer pengar än vad som egentligen behövdes. Så marmortemplet kunde också förses med förgyllda skulpturer och en helt ny kupol. Eller kanske 1989, då Bingolotto startas i den lilla lokala Kållevisionen i Göteborg och sedan blir den nystartade kommersiella kanalen TV4:s första riktiga succé. Eller när den holländske entreprenören Boudewijn Poelman tog över programmet 2001 och några år senare startade Postkodlotteriet, eftersom den svenska marknaden verkade så intressant för den här typen av "marknadsdriven välgörenhet", som det kallas. Nu är det hur som helst 2017 och stora delar av den svenska spelmarknaden har blivit digital. Nätcasinon fyller reklampauserna i sportevenemangen på tv och spelberoendet har blivit en politisk fråga. Efter årsskiftet kommer också det statliga monopolet att upphöra, eftersom det sedan länge är hopplöst akterseglat. Men fortfarande ger Postkodlotteriet totalt en miljard kronor per år till organisationer som Rädda Barnen och Cancerfonden och närmare 100 miljoner kronor till kultursektorn. Vilken typ av kultur stödjer man? Varför? Och hur ska vi kunna förstå vem som gör vad för vem i den här komplicerade kedjan av privatpersoner och ideella organisationer och kommersiell tv? Är vi kanske alla att betrakta som en sorts arbetskraft i sociala medier och frågesportprogram? Om allt detta handlar Mattias Bergs reportage. Här möter vi den kulturansvariga och marknadschefen på Postkodlotteriet. Liksom professorn i medie- och kommunikationsvetenskap som forskat på Bingolotto och funderar över länkarna bakåt till folkhemmet och framåt till Postkodlotteriet.