Spansk kultur under press. Ett reportage av Lars Mogensen

Kulturarbetarna kämpar i motvind i det politiskt turbulenta Spanien. P1 Kulturs reporter Lars Mogensen tar oss med på en tur bland högt och lågt. Och han börjar i en luguber lokal i Barcelona. Lyssna på ett kortare reportage ur Kulturnytt P1 längst ned i artikeln Det är poetry slam, dans och improvisationsteater på El Antic Teatre, ett stenkast från det gamla konserthuset Palau de la música i Barcelona. Estradpoeten och skådespelaren Dani Orviz gör en onomatopoteisk monolog om ekorrhjulet och en vanlig dag vid tangentbordet på jobbet. Och när vi sedan sätter oss ner för att prata då skrattar han uppgivet åt det faktum att han och kollegorna utgör något av kulturlivets trasproletariat. Dani Orviz är en del av Poesi- och teaterkollektivet Colectivo Combustión Espontánea – undergroundkultur i ett Spanien präglat av politisk förlamning, kapade kulturbudgetar, regionala spänningar mellan Madrid och Katalonien och inte minst häpnadsväckande korruptionsskandaler med kopplingar rakt in i toppskiktet av det styrande konservativa Partido Popular. Silvia Arteta, som är dansare i gruppen, hon skakar på huvudet åt det politiska läget och den förda kulturpolitiken. Även om politiken gör det svårt för kulturlivet så visst går det att göra grejor, även om det blir med usel ekonomi och på alternativa scener, säger Silvia Arteta. Danilo Facelli, poet och skådespelare tycker sig se hur makten försöker undvika de faror som kulturen kan innebär för makthavarna, och därmed så ignorerar man helt enkelt allt skapande som skulle kunna vara det minsta lilla tankeväckande. (0.30) De kulturprojekt som ges stöd är alltid de som är socialt sett harmlösa, menar Danilo Facelli. Därmed blir vartenda projekt som innehåller en smula tankeväckande material alltid betraktat med misstänksamhet. Ja, så fungerar det här landet där korrupta politiker vid makten är rädda för kulturen och därmed helt enkelt ignorerar den, säger poeten och skådespelaren Danilo Facelli. Självklart talar han i egen sak men mönstret är tydligt. Allt färre av Spaniens utbildade skådespelare och dansare kan leva på sitt yrke. Arbetslösheten i dom här grupperna är kring 50 procent och av dem som ändå försöker försörja sig som inom kulturbranschen ligger månadslönen för majoriteten bara på motsvarande ett par - tre tusen kronor i månaden. Resten jobbar som servitörer, lärarvikarier eller kanske som levande statyer på gatan. Det visar i alla fall en undersökning som tidningen El Pais redogjorde för nyligen. För Skådespelarfacket - La Unión de actores – så är de senaste årens kulturpolitik ett rött skynke. Fackets generaldirektör heter Iñaki Guevera och jag hittar honom här på ett litet kontor vid den stora avenyn Gran Via, som skär som en pulsåder genom Madrid.   Skådespelaren och fackföreningsmannen Iñaki Guevera beskriver hur hans medlemmar överlever genom helt andra påhugg, men att det är passionen för teater, film och skapande som ändå driver många att fortsätta. Mot alla odds skapas ändå mycket ny kultur, säger han och här i Madrid öppnas hela tiden nya alternativa scener och teatrar. (0.22) Det finns över 60 alternativa små scener i Madrid vilket är fantastiskt men arbetsvillkoren är förfärliga, säger Iñaki Guevera. Han och hans organisation hoppas på ett alternativ till den utslitna högerregeringen och en något mer generös kulturpolitik. Om det vore så att bara kulturarbetarna själva och vänsteroppositionen larmade om en usel kulturpolitik så vore det kanske inte så uppseendeväckande. Men när t o m den mycket konservativa morgontidningen ABC ägnar sin första sida en söndag åt en kulturpolitik i förfall, då stämmer det till eftertanke. Här är rubriken att El mundo de la cultura reclama un ministerio própio - ”Kulturvärlden kräver ett särskilt kulturdepartement” och det handlar om att högerregeringen slagit ihop kultur med diverse andra ansvarsområden och att det saknas en renodlad kulturminister som kan prioritera rätt saker. Utöver besparingar nämns ofta höjningen av...