Att vara morfar till sig själv – Kent Wisti

Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti som tar sin utgångspunkt i ett tomt rum därhemma. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Dottern flyttade hemifrån i höstas. En hyrd skåpbil från Lund till Göteborg lastad med det som blir ett första eget hem. Hon hade bott växelvis hos mig och sin mamma, kommit och gått som det passade. Den sista av tre som nu flaxade iväg.Så hade jag ett tomt rum hemma i lägenheten som nu också blivit lite för stor för mig. Vad gör man med ett tomt rum? Det går inte riktigt att låta stå tomt och mitt liv ser inte ut så att jag behöver ett tomt rum för något. Jag har sällan nattgäster, min mamma någon gång, men inte ofta. Vi träffas oftast i Småland. Men något slags gästrum får det ju bli. Kanske för barnen att återvända till på platser i livet då man måste bort och hem samtidigt. Så jag började att inreda rummet och ville ha en riktning. Jag tänkte mig att känslan i det skall vara som att komma hem till en snäll morfar. Någon som har varit med om livet och som har ett varmt hjärta, skinn på näsan och is i magen. Själv är jag inte mycket att hålla i handen när åskan går, men jag tror mig veta hur man skapar ett tryggt rum.I Andakten säger Kent Wisti att det var Povel Ramel som översatte ”Jag är morfar till mig själv” från amerikansk förlaga. Korrekt är att det var Hans Alfredson som gjorde det. /Producent Susanna NémethText:Predikaren 3:1-3Musik:Du som gick före oss av Sven-Erik Bäck med Anders Widmark trioProducent:Susanna Né[email protected]