Gemenskap– Karin Brygger

Nu är tid för botgöringsdagarna, för självreflektion och böneläsning tillsammans i församlingen. Från starten av det judiska nyåret, Rosh Hashana, förra fredagen pågår Jamim Noraim. Det kan översättas till dagar av vördnad eller botgöringsdagar.  Under detta år med pandemi blir det tillsammans framförallt själsligt, då inte alla ska trängas i synagogan. Det är nog så fint att vara en egen person, men det är dessvärre inte något jag behöver kämpa för. Ensamheten är inskriven i och med födselns separation, när navelsträngen klipps av är jag inte längre en del av moderkroppen. Att ingå i ett kollektiv är en gåva och en konst. I judendomen vars praktik så att säga föregår tron läser vi samma böner om och om igen, varje dag, varje Shabbat, varje högtid. Vi förenas oss med alla andra judar i detta, de som har levt och de som ska leva. Vi upplåter alla våra röster i samma böner. De talar till mig och de säger att nuet är också det förgångna. Eller om man vänder på det: det förgångna är också nu. Att se sig själv inte bara som en huvudperson utan en del av en mosaik är nödvändigt. Vad ska jag med ett personligt gott liv till om jag är ensam?  Karin Brygger Karin Brygger är poet och doktorand på institutionen för litteratur, idéhistoria och religion och forskar i självbiografiska genrer, som dagböcker och vittneslitteratur. Har publicerat fyra diktsamlingar, en bok om Göteborgs judiska historia. 2019 gav hon ut Estera, en dokumentär essä om ett judiskt kvinnoöde. Sommaren 2020 har hennes senaste diktsamling Månader, brev just kommit. Text Unetane Tokef Musik Kol Nidre 0p 47(Max Bruch) med Jaqueline du Pré Producent Neta Norrmo för Sveriges Radio Göteborg [email protected]