Musikens relation till kvinnokroppen

I serien "Musik och kropp" möter du tonsättaren Marie Samuelsson och danska komponisten och sångerskan Trinelise Væring. De tillhör en rar skara, nämligen kvinnliga tonsättare.

De som har kvinnokropp har fortfarande en underordnad position vid utbildningarna i komposition. Föreningen Svenska Tonsättare har 18 procent kvinnor. Bland Musikaliska Akademins svenska ledamöter är kvinnorna knappt 28 procent. Vid Musikhögskolan i Stockholm studerar 12 kvinnor och 26 män. Vid Högskolan för scen och musik i Göteborg är siffrorna 9 män och 4 kvinnor. Vid jazz- och rocklinjen på Musikhögskolan i Örebro studerar 14 män och 2 kvinnor. Marie Samuelsson är tonsättare och hon har fått Bo Wallnerpriset och Kurt Atterbergpriset. Om henne har skrivits: ”En av Sveriges mest mystiska samtidsminimalister” och ”När Samuelssons orkestermusik är som bäst är den vacker men skrämmande, månghövdad som en hydra.” Som punkmusiker i gruppen Elegi under 1980-talet var hon en av de kvinnor som kraftfullt tog sig både ton och plats på musikscenerna. – Jag letar efter vad kvinnans kraft skulle kunna vara inom ljudande musik. Faktum är att jag arbetar i en konstform där det hittills funnits väldigt få kvinnor, säger Marie Samuelsson, som vill bryta sig loss från samhällets begränsande, oskrivna normer och regler om hur en kvinna skall bete sig. Underordning och underdånighet är inget för henne. För att finna en musikalisk drivkraft knyter hon an till den kvinnokraft som hennes kvinnliga släktingar haft. – Varför är kvinnokraften så undanträngd i vår kultur, frågar sig Marie Samuelsson och letar i gamla myter och bilder. Violinkonserten Bastet Solgudinnan är inspirerad av den egyptiska myten om Bastet, dotter till solguden Ra och barnens beskyddare och vän. Hennes Fear and Hope för orkester är komponerad till demokratikämpen Aung San Suu Kyi i Burma/Myanmar. Operan Jorun orm i öga skrev Marie Samuelsson tillsammans med författaren Kerstin Ekman. – Operan handlar om kvinnors födande och kvinnors sexualitet i utvidgad bemärkelse, att vi inte enbart är objekt utan tänkande varelser, säger Marie Samuelsson. – Jag har en kropp som har och har haft speciella upplevelser och erfarenheter av emotioner, strukturer, normer och stereotyper. Det är svårt att ringa in, men det har naturligtvis påverkat min musik att jag är kvinna. – Samtidigt är det väldigt härligt att vara tonsättare och sitta och skriva musik. Det är nästan genusbefriat! Jag möter andra av olika kön. Det kan vara medmusikanter eller de som spelar min musik, säger tonsättaren Marie Samuelsson i programmet. Dagens Nyheters recensent kallar violinkonserten Bastet Solgudinnan vansinnigt vacker ”där solostämman uppstår som en gåtfull ljusreflex ... Ett sfinxartat väsen som i Anna Lindals händer blir allt mer lockande och mångtydigt allteftersom konserten expanderar”. Trine-Lise Væring är dansk sångerska, komponist och textförfattare inom jazz och rock/pop. Sedan starten av 1990-talet har hon gett ut nio cd-skivor. På sex av dem är hon kapellmästare, sångare, kompositör och arrangör. På de första plattorna sjöng hon jazz med sin make, jazzmusikern Fredrik Lundin, och de svenska jazzmusikerna Bobo Stenson och Palle Danielsson. Men så plötsligt gav hon 2008 ut cd:n Lystfisker. På omslaget poserar Trinelise Væring med bara ben endast iklädd en Fendergitarr av typen Telecaster. Hon gör ett lappkast från sofistikerad jazz till kvaltetspop och rock. – Det finns en massa dogmer inom jazzen vad gäller improvisation. Jag stod på scen och sjöng i början och i slutet av varje låt och däremellan spelade killarna sina solon, säger Trinelise Væring i programmet. Hon ville skriva egna sånger, berätta dem på sitt modersmål, spela elgitarr och ha ett tyngre beat. Improvisation är inget mål i sig för henne. – Rockmusik är mer taktil. Jag älskar dess grovhet och var trött på jazzens elegans. Med elgitarren får jag en mer fysisk, kroppslig känsla och jag är mitt inne i bandet istället för att vara...