E41: Shoppingen gav en bra idé

2013 pratade alla om Lars Noréns dagbok. Andreas ville skriva en artikel om det i tidningen som Mattias var redaktör för. Men hur skulle det göras? Var inte allting sagt? Det här avsnittet handlar om hur vi man kan ta fram idéer i par. 1) Andreas fann en ny infallsvinkel på Noréns dagbok. 2) Mattias coachade fram idén från "strategi" till design. 3) Det blev ett bra exempel på samarbete.    Den färdiga texten kan du läsa här: Vem kunde ana att en 69-årig dramatiker skulle skriva standardverket för svenska storshoppare? DN Lördag har läst Lars Noréns detaljerade dag-bok och listar hans köpvanor. Ett ohämmat sug efter dyra designkläder förknippas främst med bloggar som skrivs av unga kvinnor. De kritiseras ofta för sin ytlighet och för att bidra till en konsumtion som är ohållbar för både plånbok och miljö. För fem år sedan fick de konkurrens från oväntat håll. Då kom Lars Norén - kanske mest känd för pjäser som "Natten är dagens mor", "Kaos är granne med gud" och kontroversiella "Sju tre" - ut med "En dramatikers dagbok" som skildrar hans liv mellan 2000 och 2005. Tidigare i år släpptes nästa volym som täcker 2005-2012. Bara Norén själv vet om innehållet är sant, men intrycket av dagböckerna är att de fungerar som rådata från någon som ägnar sig åt ett litterärt experiment. De är krävande läsning med sina bibeltunna, onumrerade sidor. Trots att poeten, dramatikern, regissören och före detta konstnärlige ledaren Lars Norén är en uppburen kulturpersonlighet är parallellen till shoppingbloggar ofrånkomlig. Han avfärdar Hennes & Mauritz som trist och anser att Filippa K:s plagg är av undermålig kvalitet. I den första dagboken handlar vanemänni-skan Lars Norén företrädelsevis kläder från klassiska lyxmärkena Armani, Prada och Yamamoto. Efter 2005, i andra boken, handlas mer supermoderna snitt från Carpe Diem, Comme des Garçons och Acne (där han har 25 procents rabatt). Han beskriver ofta hur vackra plaggen är och ångesten inför att betala 10 000 kronor för ett par byxor. Kanske är det därför Norén ej sällan använder handpenning för att få lite betänketid. "Jag gick in och såg på ett par opraktiska solglasögon från formgivaren Philippe Starck (...) De kostar 3 300. Jag la 500 på dem, fast jag tycker att det är sinnessjukt, för att det är ett jävla slöseri. Jag kommer säkert att köpa dem. Jag vill inte komma in och framstå som en människa som ångrar sig och inte vet vad han vill", noterar Norén den 18 oktober 2002. Han skriver aldrig om vad han har på sig för dagen eller känslan av att bära de exklusiva plaggen. Själva inköpet är det centrala, något som många säkert kan känna igen sig i. Skillnaden är att en internationellt erkänd dramatiker som Lars Norén inte behöver spara. Han bara handlar. Ett annat problem är att han har svårt att göra sig av med plagg i samma takt som nya tillkommer. "Det enda jag inte kan slänga är kläder. Jag har gjort det två gånger, lämnat till härbärget på Slussen och till en klädinsamling i Södertörn, och jag har fortfarande obehagliga minnen på nätterna. Jag har kvar kläder sen sextiotalet", skriver Norén den 22 februari 2001. Dagböckerna kan också fungera som avskräckande exempel för alla som funderar på att köpa fritidshus. Gården på Gotland är ett svart hål där hundratusentals kronor försvinner i renoveringar, växt efter växt inhandlas och oräkneliga kubikmeter grus beställs till trädgården (en besatthet som växer sig så stark att en spade i en grushög beskrivs som det vackraste han sett). - Konsumtion började bli en del av identiteten redan på 1800-talet då varuhusen växte fram. Men det tog fart under 1960-talet då marknadsföringen började handla om att sälja en livsstil och det är något som fortfarande ökar, säger Magdalena Petersson McIntyre, docent i etnologi på Centrum för konsumtionsvetenskap vid Göteborgs universitet. Mest passionerad är Lars Norén när det gäller mode. Kläderna får ett högre värde än det rent estetiska. Marcus Gianneschi, doktor i företagsekonomi, menar att det finns ett spänningsfält mellan yta och djup. Vi är uppfostrade med att det är insidan som räknas samtidigt som vårt yttre har stor betydelse i sociala sammanhang. - Paradoxen mellan materialism och idealism kan hos vissa bli väldigt ångestfylld, säger Marcus Gianneschi. Somliga brottas med känslan av att de lägger pengar på fel saker, andra får dåligt samvete för att de medverkar till mänsklighetens ohållbara livsstil. När Marcus Gianneschi i egenskap av forskare har intervjuat människor om detta har det sällan tagit längre än någon kvart innan grubblerierna kommit upp till ytan. - Alla har egna strategier för att hantera det här. Vissa gör uppehåll i sitt shoppande eller fattar beslut om att inte handla de billigaste kläderna eftersom de tillverkats av människor med låga löner i andra delar av världen. Men det är väldigt svårt att inte falla tillbaka i gamla vanor, säger Marcus Gianneschi. Lars Norén reflekterar återkommande över sin konsumtion. Varför köper han en bok av Dennis Lehane som han redan i Hedengrens bokhandel vet att han aldrig kommer att läsa? Eller en Commes des Garçons-kostym trots att han nästan aldrig klär sig så dressat längre? Han förstår det inte själv, äcklas över sin konsumtion och gör ta-fatta försök att ta sig i kragen. Den 18 maj 2003: "Jag har slutat konsumera. Konsumera gör man för att det är så enkelt, en av de enklaste handlingarna i världen." Den 24 september samma år: "De belöningar jag ger mig, hämningslöst och obetänksamt, är vackra dyrbara kläder hos Yamamoto, Issey Miyake, L'Eclaireur. Jag köper bara plagg som jag känner igen mig själv i, som har ett mörker." Och mycket mörker blir det under arbetsperioderna i Berlin. Vid ett tillfälle shoppar Lars Norén så mycket att kreditkortets magnetremsa slits ut. Inga Johansson, den hårt prövade revisorn, tvingas skicka ett nytt från Sverige. I Berlin umgås Norén tätt med scenografen och shoppingbrodern Charles Koroly, i dagboken kallad Charly, som delar intresset för exklusiva kläder. Tillsammans ägnar de sig åt en modemässig variant av "Brakfesten", filmen där fyra män äter ihjäl sig. Enligt den första dagboken handlar Koroly så mycket att han på flygplatsen tvingas betala för 40 kilos övervikt. Han reagerar genom att anklaga tyskarna för att tillverka alldeles för stora resväskor. I medierna har Lars Noréns dagböcker fått mest uppmärksamhet för hårda personomdömen. Men det finns mycket annat att diskutera. Det tyckte Göteborgs kliniska seminarium som 2008 anordnade en diskussion om den första dagboken. Initiativtagare var psykologen och psykoterapeuten Mats Svensson, som har en lång relation till Lars Noréns konstnärskap. Redan 1968 köpte han diktsamlingen "Stupor - Nobody knows you when you're down and out" som lästes hemma i köket på mammas plastmatta. Mats Svensson tycker att beskrivningen av konsumtion i Noréns första dagbok är intressant: - Både damer och herrar i vår ålder, som inte längre kan förlita sig på naturen, skaffar sig ofta särskilda egenheter. Det kan vara dyra hattar eller fina smycken. Fenomenet är mycket utbrett men det pratas sällan om det. Trots att Lars Norén är höginkomsttagare ska-par shoppandet problem. Revisorn Inga påpekar gång på gång det ohållbara i excesser som att handla kläder för tiotusentals kronor på en vecka (Berlin 2002). "Jag måste skaffa pengar. Inga ring-de i morse och sa att de börjar sina", skriver han i februari 2006. Två år senare är problemen likartade: "Jag har bett Inga göra en kalkyl över hur mycket jag behöver tjäna i månaden för att klara mig. Kring 120000 var det förra året ..." Med tanke på att ångest och depression är återkommande ingredienser i stora delar av dagböckerna ligger det nära till hands att tro att konsumtionen fungerar som ångestdämpare. Norén skriver det aldrig rätt ut, men däremot: "Jag skall gå till affären med Comme des Garçons och Yamamoto imorgon, bara för att belöna mig. Jag arbetar hårt, men det betyder inte att jag är värd en belöning." Det kanske mest extrema exemplet är en notering från den 21 mars 2006: "Jag tog en promenad, lämnade in min klocka, köpte en t-shirt, svart, fullkomligt i onödan, sjukligt, eftersom jag har minst 200 svarta t-shirts." - Det står ju var och en fritt att konsumera som den vill. Men om shoppandet medför viss ångest kan det vara läge att se över sitt beteende. En vanlig varningssignal är att man går in i en butik bara för att titta och går ut därifrån med flera kassar, säger Bodil Hallin som är familjeekonom på Ikanobanken. Första steget för att komma till insikt om alltför höga utgifter brukar vara att föra kassabok. Kanske har den första dagboken fungerat så för Lars Norén, för i den andra har den mest extrema konsumtionen försvunnit. Även om den fortfarande befinner sig på en nivå som är otänkbar för de flesta svenskar. I alla noteringar om dyra inköp och stark olust finns också rörande inslag, som när Lars Norén den 29 juli 2009 handlar på Coop i Visby: "Köpte pocketutgåvan av min dagbok. Expediten sa att de hade sålt elva exemplar och beställt nya. (...) Det kändes obscent att köpa sin egen bok, men jag hade den inte." Dagens Nyheter, 9 november 2013.